2010/04/14

Diabetes & Kostråd

Ibland blir man väldigt fundersam över det här med kostråd. Som medborgare i landet lagom följer man snällt Livsmedelsverkets rekommendationer utan egna åsikter och logiskt tänkande. Man kan ju tycka att en statlig förvaltningsmyndighet vars huvudsakliga arbetsuppgift är att säkerställa livsmedelskvalitet och goda matvanor i Sverige, borde ha ett större intresse av hur olika livsmedel påverkar människans kropp och funktioner.

Ett bra exempel på hur konstigt fel det kan bli är de kostråd som ges till diabetiker. Jag har väldigt stor erfarenhet av diabetes då min mamma har haft sjukdomen sedan hon fyllde 3 år, d.v.s. hela sitt och mitt liv, samt att min lillebror fick diabetes när han var 7 år (13 år sedan). Grundidén med diabeteskost är att äta mat som påverkar blodsockret så lite som möjligt så att blodsockret har en så jämn kurva som möjligt under hela dagen.

Då kommer vi till dilemmat! Hur kan man (läs Livsmedelsverket) rekomendera diabetiker att äta enligt tallriksmodellen? Denna idiotiska modell som togs fram på 70/80-talet där man rekommenderar ca 25-40% kolhydratsbaserade livsmedel per portion. Där bröd bör ätas till varje måltid och lightprodukter höjs till skyarna då fett tydligen är livsfarligt. Man kan ju inte bli annat än mörkrädd. Hur går det här ihop? För hur var det nu med kolhydrater? Vad är det och hur påverkar det vår kropp? Jo, kolhydrater är en kemisk benämning på bl.a socker, stärkelse och kostfibrer. Och just kolhydrater har den största påverkan på blodsockernivån i kroppen till skillnad mot fett och protein. Logiskt? Nej.

Jag har ett sånt jäkla bra exempel. När min lillebror först insjuknade i diabetes och han fick tillbringa ett par veckor på Falu lasaretts barnavdelning för inställning av doser etc. så fick vi träffa en dietist. Trots att mamma levt med sjukdomen sedan barnsben var utbildningen med dietisten obligatorisk. Hon skulle alltså lära mamma och brorsan att laga diabetesanpassad mat, vilka mängder, vilka tider osv. Hon var t.o.m. delaktig i själva matlagningen och efter ett par duster med min mamma som kan koka soppa på en spik utan att blinka så satt hon satt där vid köksbordet med sin fisförnäma uppsyn. Hon tuggade långsamt varje tugga 30 gånger enligt konstens alla regler trots att det var korv stroganoff och ris som serverades. Jag minns att min då 7-åriga bror iaktog henne med fundersam min, räknade hennes tuggor, samtidigt som han mådde illa och fick kväljningar då han försökte göra detsamma.

Det jag vill komma till är denna dietists förslag på mat och mellanmål. Rekomendationerna för en diabetiker är att äta 6 gånger om dagen; frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmat, för att hålla blodsockerkurvan jämn och fin. Förutom tallriksmodellen med sina 25-40% kolhydrater per portion hade hon ett gäng förslag på vad som kunde anses som ett bra mellanmål. Vad sägs om en rostad macka med lättmargarin, lättost och ett glas lättmjölk eller det mest otroliga en helt vanlig traditionell kexchoklad? Då var vi där igen, kolhydraternas rike! Är det någon som läst innehållsförteckningen på en kexchoklad? 60% kolhydrater, 26% fett, 10 % protein. Ja, vad säger man?

Tillbaka till det här med en jämn blodsockerkurva. Det är hormonet insulin det hela handlar om. Insulin produceras i bukspottkörteln och det är denna produktion som diabetiker har problem med. Insulinet styr kroppens hantering av födoämnen, så som socker och fett. Får man i sig för stora mängder socker produceras mer insulin för att balansera ut kurvan igen. En diabetiker balanserar denna kurva manuellt genom insulinsprutor.

Jag är definitivt ingen fett-doktor á la Annika Dahlqvist. Jag blir inte arg när folk äter godis. Och jag påstår inte att den s.k. "fettdieten"  förhindrar svininfluensa. Däremot anser jag att LCHF är det mest naturliga och logiska sättet att äta. Varken fett eller proteiner påverkar blodsockernivån på samma sätt som kolhydrater utan hjälper snarare till att hålla kurvan jämn. Vilket är optimalt både ur vikt- och diabetessynpunkt. Så varför kan vi inte släppa taget om den föråldrade tallriksmodellen?

Nej, jag ska inte tjata mer om det här nu, men om Ni klickar här så kan Ni läsa ett äldre inlägg om den s.k. fettdieten, LCHF. Det är fett gott vill jag fet-lova! ;)

2 kommentarer:

Ann-Sofie sa...

Jag vill förtydliga att du skriver om typ 1 diabetes.
Typ 2 som är den vanligaste formen av diabetes är ju inte insulin en bristvara utan cellernas oförmåga att reagera på insulinet (insulinresistens). Risken för att drabbas av typ 2 ökar om man belastar sin kost med fett varför LCHF inte är att rekommendera till de personer som ligger i riskzonen för att få diabetes. Är du dessutom utsatt för stress så blodet bildar kortison ökar risken ytterligare till att få det ...
Det är tur ändå att man alltid har ett val ...

Linda sa...

Hej Ann-Sofie. Ja det är typ 1 diabetes jag skriver om i detta fall men jag kan inte se varför inte en typ 2:are skulle må bättre av LCHF!? Jag har läst ett antal studier som påvisar att en lågkolhydratskost är bra för båda typerna. Det är inte fettet i maten som ökar risken att drabbas utan fettet kring magen. Typ 2:are är oftast överviktiga och en viktnedgång rekommenderas alltid, och då är LCHF väldigt effektivt. För Er som är mer intresserade kring studier och verklig fakta kring LCHF i samband med diabetes kan klicka här.
Ja visst är det underbart att man har ett eget val, det är ju trots allt Sverige vi bor i. Men det är mindre gulligt att en statlig förvaltningsmyndighet som Livsmedelsverket vägrar erkänna att de fortfarande baserar sina kostråd på föråldrade och felaktiga studier. Att sedan Livsmedelsverkets s.k kostexperter även knäcker extra på t.ex. Mc Donalds, Barilla och Kellogs känns ju lagom tryggt och förtroendeingivande. Vad producerar dom? Kolhydrater!!!